La casa mínima, Kolonialt bostadshus i San Telmo, Buenos Aires, Argentina

La Casa Mínima är en smal bostadsbyggnad i San Telmo som bara mäter 2,5 meter i bredd medan den sträcker sig cirka 13 meter djupt in i kvarteret. En grön trädörr och en liten balkong markerar entrén mot gatan.

Legenden från 1813 om att en frigiven slav tillhörig Urquiza fick huset är omstridd: slaveriet avskaffades först 1853. Arkitekten José María Peña, chef för Museo de la Ciudad, fann i en fastighetsbok från 1860 en tomt på 16 gånger 17 meter och ansåg att den nuvarande bredden beror på senare delningar. På 1990-talet köptes fastigheten av chefen för El Zanjón Granados.

Berättelser som förts vidare i stadsdelen kopplar detta hus till livet för en frigiven slav, vilket formar hur lokalbefolkningen förstår denna lilla plats. Byggnaden har blivit en del av San Telmos identitet som en påminnelse om områdets mångfaldiga förflutna.

Huset ligger vid Pasaje San Lorenzo, en smal gånggränd i San Telmo, och ses från gatan; den gröna dörren och skylten med nummer 380 är ledmärkena. Ägaren på 1990-talet ledde också El Zanjón Granados, tunnelsexsystemet som grävts ut under samma kvarter och besöks separat.

Huset behåller sina väggar av bränd lera, och ovanför kornischen växer plantor där det gamla, flagande materialet fallit bort och grunden syns. Poetens Baldomero Fernández Moreno beskrev fasaden med den gröna dubbeldörren, järnlåset och regeln samt numret högt placerat "som en blomma i kavajslaget".