Réserve naturelle Pehuen-Có - Monte Hermoso, Naturreservat på södra kusten av provinsen Buenos Aires, Argentina

Reserva natural Pehuen-Có - Monte Hermoso omfattar 2000 hektar aktiva kustdyner, bakom vilka vegetationstäckta dyner växlar med dynsänkor och tillfälliga vattensamlingar, från Pehuen-Có till Monte Hermoso. På stränderna blottas två gånger om dagen vid tidvattnet skiktade lager av lera och sand, och havsvattnet hör här till det varmaste i Argentinska havet för sin latitud.

Reservatet inrättades den 9 november 2005 genom provinslagen 13394, och i augusti 2014 förklarade deputeradekammarens kulturutskott det som nationellt historiskt område. Klipporna vid Farola Monte Hermoso blottar ryggradsdjursfossil som är tre till fem miljoner år gamla, undersökta av Charles Darwin 1832-1833, sedan av Bravard 1857 och Florentino Ameghino 1887. År 1978 fann dr Acuña ett spår som tillskrivs Scelidotherium och 1983 namngavs Acuñaichnus dorregoensis av Rodolfo Casamiquela.

Vid "El pisadero", cirka 6 km från Monte Hermosos centrum, finns hundratals mänskliga fotspår som är omkring 7 000 år gamla bevarade i sedimentet. "La Olla I", som Vicente Di Martino upptäckte 1983, och "La Olla II", som sandens rörelser blottlade 1995, gav ben av sjölejon, guanaco och hjort, snäckor, skalfragment, nanduäggskal, växtrester samt sten- och benredskap och ett dekorerat träföremål.

Fossilspåren ligger på stranden och blottas bara vid lågvatten, två gånger om dagen, så anpassa besöket efter tidvattnet. Playa del Barco ligger cirka 1 km från Pehuen-Có och paleoiknitplatsen 1 km öster därom; Farola Monte Hermoso ligger 15 km bort. Sanden och den spruckna leran är mjuk och ojämn.

Vid „El pisadero“, cirka 6 km från Monte Hermosos centrum, finns hundratals mänskliga fotspår från omkring 7000 år sedan. I närheten gav „La Olla I“, upptäckt 1983 av Vicente Di Martino, och „La Olla II“, blottlagd av sandrörelser 1995, ben av sjölejon, guanaco och hjort, snäckskal, fragment av nanduägg och ett dekorerat träföremål.