Iglesia San Francisco de Borja, Santiago, Nygotisk kyrka i Santiago, Chile

Iglesia San Francisco de Borja är en nygotisk kyrka i Santiago med spetsbågar, ribbvalv och en stor rosett på fasaden. Interiören har 29 glasmålningar importerade från Frankrike som visar religiösa scener och fyller rummet med färgat ljus.

Barmhärtighetens döttrar beställde kapellet till Hospital San Borja; grundstenen lades den 8 januari 1872 under president Federico Errázuriz Zañartu och ärkebiskop Rafael Valentín Valdivieso. Den invigdes den 4 maj 1876 som Sagrado Corazón de Jesús, inspirerad av Sainte-Chapelle i Paris. Arkitekten är omtvistad: somliga tillskriver den brittiske G. Hovenden Henry, andra franska yrkesmän. 1967 aviserade CORMU rivning av sjukhuset, men protester från nunnor, läkare och arkitektskolan vid Universidad de Chile stoppade den; kapellet övergick till Carabineros 1975.

Kyrkan kallas också Carabineros-kyrkan och fick 1982 sitt namn efter Francisco de Borja, fjärde hertigen av Gandía, som efter sin hustru Leonor de Castros död tog klosterlöften och blev general för Jesu sällskap; Clemens X helgonförklarade honom 1671. Dess 29 glasmålningar kom från Gustave-Pierre Dagrants verkstad i Bordeaux och anlände signerade 1875.

Kyrkan ligger vid Carabineros de Chile 160 nära Universidad Católica och Baquedano tunnelbanestationer och Parque San Borja. Platsen är centralt tillgänglig med kollektivtrafik, vilket gör den lätt att nå från olika delar av staden.

Sjukhuset beslutades rivas 1967, inte 1977; nunnor, läkare och arkitekturskolan vid Universidad de Chile fick beslutet uppskjutet och kapellet räddades. CORMU överlämnade templet till Carabineros den 19 november 1975, och det officiella mottagandet skedde den 23 april 1976.