Iglesia de San Isidro Labrador, Romersk-katolsk kyrka i Santiago, Chile

Iglesia de San Isidro Labrador är en romersk-katolsk kyrka i Santiago med en rektangulär planform som definieras av två höga kolonner vid framsidan. Neoklassiska triangulära frontoner ramar in tre dörröppningar, och ett centralt runt fönster släpper in ljus i det inre utrymmet.

Församlingen grundades den 15 maj 1686 av biskop Diego de Umanzoro och byggdes först i adobe bland fält och inhägnader. År 1754 lät markisen av Casa Real, Francisco García Huidobro, riva den och uppföra en kyrka av kalk och tegel på stengrund. En tredje kyrka byggdes 100 m söderut 1842–1848 under prästen Blas de los Reyes, och den fjärde, av arkitekten Ignacio Cremonesi, fullbordades 1903. Efter jordbävningen 1906 lade Ricardo Echeverría till en kupol över högaltaret, vilken rasade den 2 december 1921.

Församlingen är uppkallad efter sankt Isidor av Madrid, en lantarbetare född omkring 1081 och helgonförklarad 1622. Enligt traditionen strödde han ut nävar av säd utanför åkrarna så att fåglarna fick mat. Kyrkan fortsätter sitt pastorala och evangeliserande arbete i området, och dess festdag infaller den 15 maj.

Kyrkan ligger i hörnet av gatorna San Isidro och Santa Victoria i kommunen Santiago. Regelbundna gudstjänster äger rum, så det är värt att kontrollera tiderna för att hitta tillfällen att titta in.

Det inre taket har fem små kupoler med sänkta kurvor designade enligt romerska konstruktionsprinciper för att minska vikten på väggarna. Detta tekniska grepp från antiken behölls när byggnaden återuppfördes i början av 1900-talet.