Pointe Vénus Lighthouse, Fyr i Mahina, Tahiti, Franska Polynesien

Pointe Vénus fyr är ett fyrkantigt åttavånings torn, 25 meter högt, byggt av gråsten och korall i Mahina på Tahitis nordspets. De vita väggarna har grå strimmor, och hörnen på varje våning har omväxlande röda och vita block. Fyra fönster med stängda vita lamellluckor löper upp längs fasaden, och en plakett ovanför den mörka dörren anger "1867". Tornet kröns av en bredare öppen konstruktion med vertikala lameller.

En lykta sattes upp på platsen 1856 och själva fyren byggdes 1867 av arbetare från Mangareva; den tändes första gången den 1 januari 1868 med ett fast vitt sken synligt på 15 mils avstånd. Den var södra Stilla havets första fyr och är fortfarande den enda på Tahiti. År 1953 höjdes den nio meter och 1973 fick den elektriskt ljus.

Platsen kallas också Teara o Tahiti och Tepaina venuti, namn som används vid sidan av det franska. Udden har sitt namn efter observatoriet som James Cook byggde 1770 för att följa planeten Venus; före honom landsteg Bougainville och Wallis där. Fyren byggdes 1867 av arbetare från Mangareva och tändes första gången den 1 januari 1868.

Fyren står vid vägens slut på Pointe Vénus i kommunen Mahina på Tahitis norra kust, i ett offentligt kustområde med strand och gräsmattor. Tornet nås till fots från parkeringen; insidan är inte öppen för besök. Fyren används också för flygnavigering, så lyktan och linserna är fortfarande i drift.

Under andra världskriget målade lokalbefolkningen kokospalmdesigner på fyren för att dölja den från japanska flygplan. Detta kreativa försvarsförsök visar öbornas uppfinningsrikedom under krigstid.