Cine Atlântico, Biograf och nöjescentrum i Luanda, Angola

Cine Atlântico är en övertäckt amfiteater i centrala Luanda, ursprungligen kallad Cinema Império. Taket av upphängda metallfackverk bärs av kablar och av pelare som reser sig över takytan. Den tvåvånings entrébyggnaden har en symmetrisk fasad med ramper och trappor till de övre sittplatserna; scenblocket är slutet och ogenomskinligt. Skulpturer av António Vidigal, Miranda och Zink ingår i utformningen.

Cine Atlântico planerades först i Luandabukten, delvis över vattnet, men det tilläts inte, så det byggdes i stadskärnan. Färdigställandet dateras till 1962 eller 1964, och det invigdes 1966 med filmen My Fair Lady. Arkitekten Eduardo Paulino ritade det, stabilitetsberäkningarna gjordes av ingenjören Henrique Jorge Pedreira da Silva och reviderades senare av Edgar Cardoso på grund av det komplicerade upphängda taket.

Biografen invigdes 1966 med filmen My Fair Lady. I dag visas inte bara filmer utan även musikshower och prisgalor, i samarbete med kulturministeriet, arrangörer, NGO:er och kyrkor. De flesta filmerna levereras av LNK och Lusomundo.

Byggnaden ligger i centrala Luanda, inte vid bukten som först planerat. Den tvåvåningshöga entrédelen nås via ett blandat system av ramper och trappor upp till de övre raderna i amfiteatern med 1 500 platser; baren, toaletterna och stödfunktionerna ligger på den nedre nivån. Sidorna är öppna, så salen ventileras utifrån.

Snedkabeltaket höll ett tekniskt rekord i flera år efter sin färdigställande, vilket visade upp innovativ ingenjörskonst. Ingenjörer var tvungna att revidera sina beräkningar mer än en gång för att fullända designen.