Kobayr monastery, Klosterruiner i Tumanyan, Armenien

Kobayrklostret är ett förfallet medeltida armeniskt kloster på en hög terrass ovanför Debedflodens ravin nära Tumanyan. Dess huvudkyrka, två kapell förbundna med en gång, ett klocktorn-grav, ett refektorium och befästningsmurar finns kvar i halvt förfallet skick. Komplexet är känt för sina fresker i armenisk, bysantinsk och georgisk tradition samt för inskrifter på armeniska och georgiska.

Klostret grundades 1171 av prinsessan Mariam från den kyurikidiska grenen av Bagratuni-huset och övergick till familjen Zakarian i mitten av 1200-talet. Under Shahnshah och hans son Zakaria blev det ett kalcedonskt (georgisk-ortodoxt) kloster, och Shahnshah begravdes här efter 1261. Mellan 1276 och 1282 lät munken Grigor bygga tillbyggnader och smycka altaret med fresker; 1279 tillkom ett klocktorn.

Namnet kommer från det georgiska ordet kob, ”grotta”, och syftar på den klippiga ravinen. Efter att klostret övergick till de kalcedonska zakariaderna tillkom georgiska inskrifter och ornament på delar av anläggningen, medan äldre armeniska inskrifter finns kvar. Refektoriet och kapellen står nu utan tak.

Platsen nås via en vandringsled som slingrar sig genom området och ansluter till andra medeltida strukturer i närheten. Besökare bör förvänta sig ojämn mark och branta avsnitt, särskilt längs klippkanten som vetter mot floden.

Klocktornet som byggdes 1279 fungerar både som ett strukturellt element och som en begravningsplats som rymmer gravarna för prins Zakarian och hans fru Vaneni. Denna kombination av praktisk användning och minnessyfte visar familjens betydelse för komplexet.