Basilica of Saint Michael, Historiskt område i Arapaj, Albanien

Sankt Mikaels basilika är en östorienterad treskeppig basilikaruin med tre absider, cirka 60 meter lång, med narthex, atrium och tre absider. Mittskeppet och de två sidoskeppen skildes åt av arkader, och en liten gravkammare på södra sidan rymmer en polykrom golvmosaik på cirka 5 kvadratmeter, nu täckt med grus för konservering.

Basilikan byggdes på 400–500-talet och i atriet finns ett golv med monogram från kejsar Anastasios I:s regeringstid (491–518). Den användes till 1000-talet, då normandiska trupper under Robert Guiscard brände den efter att ha intagit Dyrrachion 1081. I ruinerna begravdes kejsar Alexios I Komnenos fallna livvakter. Den återupptäcktes 1974 av Hava och Sali Hidri och grävdes ut 1981–1983.

Basilikan är uppkallad efter ärkeängeln Mikael, som den var vigd åt. Golvmosaikerna visar två scener: ett par som sitter utomhus med hundar, hästar, getter och får, och en kratér med två handtag vars vin rinner mot en hjort och en ko. Den första läses som parets paradis, den andra som en hänvisning till Kristi död och eukaristin.

Platsen ligger vid en arkeologisk utgrävning nära Durrës och är omgiven av ett staket för att skydda lämningarna. Besök på morgonen när det är svalare och ljuset är bättre för att se de utgrävda strukturerna.

Den polykroma mosaiken ovanför gravkammaren i söder, cirka 5 kvadratmeter, visar ett sittande par med hundar, hästar, getter och får samt en tvåhandtagskrater vars vin rinner mot en hjort och en ko. Av konserveringsskäl täcks den av ett lager grus och syns inte för besökare.