Huascarán, Bergstopp i Ancash, Peru

Huascarán är en bergstopp i Cordillera Blanca i Ancash-regionen, med en höjd av 6768 meter över havet vid sin södra topp, vilket gör den till den högsta punkten i Peru och i hela tropiska zonen. Granitformationen framträder som ett massiv med två toppar, en norra och en södra, förbundna av en glaciärsadel.

Annie Smith Pecks amerikanska expedition nådde Huascarán Norte den 2 september 1908, men den första bestigningen är omtvistad. Sydtoppen nåddes den 20 juli 1932 av ett tysk-österrikiskt lag med Erwin Schneider och Hermann Hoerlin, som följde den linje som blev normalvägen via Garganta från Musho.

Lokala quechuatalare kallar berget Mataraju, av mata ('tvilling') och rahu ('snötopp'), alltså 'tvilling snötoppar'. En legend berättar att Huascarán, en adelsman förälskad i Huandoy, förvandlades till ett berg av solguden så att de båda kunde förbli tillsammans. Namnet Huascarán dök upp i början av 1900-talet, härlett från Huashco-Urán, 'bortom och nedanför byn Huashco'.

Klättringssäsongen sträcker sig från mars till november, och bergsbestigare behöver avancerad teknik och flera dagar för att vänja sig vid höjden. Uppstigningen tar vanligtvis sex dagar och inkluderar övernattningar på höga läger för att låta kroppen gradvis anpassa sig till den tunna luften.

Mätningar vid denna topp visar den lägsta gravitationskraften på jordens yta med 9,76392 meter per sekund i kvadrat, på grund av det nästan ekvatoriella läget och den geologiska sammansättningen. Denna fysiska egenskap gör berget till en referenspunkt för geodetiska studier och gravitationsexperiment.