Cahuachi, Arkeologisk plats i Nazcaprovinsen, Peru

Cahuachi är ett arkeologiskt centrum av adobe på södra stranden av Nazcafloden i Perus Nazcaprovins. Platsen breder ut sig över torr ökenmark och omfattar dussintals högar, terrasser och upphöjda strukturer delvis täckta av sanddrift.

Cahuachi grundades på 300-talet f.Kr., före Nazcakulturens uppkomst, och blev dess främsta ceremoniella centrum med blomstringstid mellan omkring 1 och 500 e.Kr. Nedgången kom omkring 300 efter Huari-invasionen. Frabee grävde där 1922, Giuseppe Orefici har arbetat på platsen sedan 1982 och Helaine Silverman studerade den på 1980-talet.

Namnet Cahuachi betyder ”platsen där siarna bor”. Den fasta befolkningen var liten och levde av jordbruk, men vid ceremonier växte den kraftigt, troligen knuten till Nazca-linjerna och jättedynen; nekropolen Chauchilla lockade också regelbundna resor. Keramik bars till platsen och krossades under riterna.

Tillträde sker via grusvägar och kräver sällskap av lokala guider som känner vägen genom öknen. Terrängen är delvis exponerad och ligger långt från bebyggda områden, så besökare bör ta med dricksvatten och solskydd.

Ny forskning tyder på att 40 av Cahuachis högar var naturliga kullar som omformats till att likna konstgjorda byggnader. Arkeologen Helaine Silverman fann inga bostadsstrukturer, vilket stöder bilden av att människor återkom för ritualer och krossade keramik på platsen.