Gunung Kinabalu, Topp i Sabah, Malaysia

Mount Kinabalu är en granodioritpluton som når 4 095 meter (13 435 fot) vid Low's Peak, den högsta toppen i Malaysia och maritima Sydostasien, i Ranau distrikt, Sabah. Dess kala grå bergskam har taggiga toppar och skåror ovanför mörkgröna mittersluttningar, och dess branta form vittnar om pleistocena glaciärers arbete.

I mars 1851 gav sig Hugh Low iväg från Labuan med en dusunguide, Lemaing från Kampung Kiau, men nådde inte toppen, som ansågs oåtkomlig för annat än bevingade djur. Low försökte igen med Spenser St. John 1858; John Whitehead gjorde förstabestigningen 1888. Kinabalu nationalpark inrättades 1964 och blev världsarv 2000.

Namnet kommer från kadazandusunska orden aki, "förfader", och nabalu, "berg": "förfädernas berg", där kadazandusunernas andar vilar. En dusunlegend berättar om en drake som vaktar en pärlskatt, och länge ansågs berget stängt för bestigning.

De två huvudlederna kräver obligatoriska guider och förhandsanmälan vid parkkontoret i Ranau. Klättrare övernattar vanligtvis i fjällstugor halvvägs upp innan de slutför den sista delen till toppen tidigt på morgonen.

Bergssluttningarna stöder över 5 000 växtarter, inklusive köttätande kannrankor som fångar insekter i koppformade blad. På en klippvägg nära fjällstugorna växer täta mattor av mossor och lavar som suger upp dimma och lagrar fukt.