Jarmo, Arkeologisk plats i Chamchamal, Irak

Jarmo är en arkeologisk bosättning i Chamchamal, Irak, belägen på en höjd av 800 meter bland pistasch- och ekskogar. Lämningarna sträcker sig över cirka 16 000 kvadratmeter och omfattar grunderna till omkring 25 bostäder tillsammans med verktyg och förvaringskärl från neolitisk tid.

Irakiska fornlämningsdirektoratet fann Jarmo 1940; Robert Braidwood vid University of Chicagos Oriental Institute grävde därefter 1948, 1950–51 och 1954–55 och daterade de äldsta lagren med kol-14 till 7090 f.Kr. och de yngsta till 4950 f.Kr. En planerad kampanj 1958–59 ställdes in efter revolutionen den 14 juli. År 2012 återupptog ett team från University College London grävningarna.

Platsens namn förekommer på kurdiska som Çermo eller Qelay Çermo och på arabiska som Qal'at Jarmū. De utgrävda lerfigurinerna omfattar zoomorfa och antropomorfa former, däribland gravida kvinnor som tolkats som fruktbarhetsgudinnor, ett tidigt skede av mesopotamisk konst. Handgjord keramik med tjocka väggar, behandlad med ett vegetabiliskt lösningsmedel, kännetecknar de yngsta lagren.

Jarmo ligger vid foten av Zagrosbergen nära Chamchamal, mellan Kirkuk och Sulaymaniyya, på cirka 800 meters höjd i ekskog och pistaschskog. Det utgrävda området omfattar 12 000 till 16 000 m², så avsätt tid för sluttningen och de tolv lagren. Sedan 2012 har ett team från University College London återupptagit utgrävningarna, så delar av högen kan vara avspärrade.

Arkeologer hittade stensicklar och skärverktyg som visar hur människor gick från jakt till spannmålsodling. Dessa redskap bevisar också att invånarna redan samlade vilda sädesslag innan de började odla dem medvetet.