Wasit, Arkeologisk plats i provinsen Wasit, Irak

Wasit är en arkeologisk plats i provinsen Wasit, Irak, med ruiner som sträcker sig över flera kvadratkilometer längs en forntida flodbädd. Lämningarna omfattar grunderna till bostadshus, offentliga byggnader och befästningar som dokumenterar olika byggnadsfaser.

Bebyggelsen började omkring år 700 som en militär utpost och utvecklades snabbt till ett viktigt administrativt centrum för omgivande områden. På 1400-talet lämnade Tigris sitt gamla lopp, vilket gjorde att staden förlorade sin betydelse och gradvis övergavs.

Namnet Wasit betyder 'mitten' på arabiska, eftersom staden låg halvvägs mellan Kufa och Basra. 900-talsgeografen Ibn Battuta beskrev dess goda kvarter och fruktträdgårdar. Staden hade kvarter på båda stränderna, som Bab al-Zab och Al-Warraqin i väster och Burjuniya i öster.

Ett besök kräver tillstånd från lokala myndigheter, vilket kan ta flera veckor att ordna. Tillträde sker via obelagda vägar, så ett lämpligt fordon och lokal vägledning rekommenderas.

Området undersöktes 1936–1942 och igen 1985, och den stora moskén frilades i fyra etapper. En byggnad som kallas minareten grävdes ut tillsammans med en grav och en skola från 600-talet enligt hijra, och därefter konserverades delar av minareten på grund av slitna murar.