Marad, Arkeologisk plats i södra Irak

Marad, nu Tell Wannat es-Sadum, är en arkeologisk plats på cirka 50 hektar vars huvudhög Bint as-Sheikh reser sig 14 meter över slätten. De eroderade lertegelstrukturerna står i trappstegsformade terrasser, med platta block och djupa urtag under de övre kanterna. En enda tunn stång sticker upp från toppen av den högsta högen.

Marad grundades omkring 2700 f.Kr. under tidig dynastisk tid II. Efter Sargon av Akkads erövring styrdes staden av guvernörer; en av dem, Lipit-ilē, son till Naram-Sin, lät bygga Lugal-Marada-templet. Senare kom den under Ur III och hade därefter en kort självständig fas under kungar som Halun-pi-umu och Alumbiumu. Nebukadnessar II lät återuppbygga templet under nybabylonisk tid.

Stadens skyddsgud var Lugal-Marada, förknippad med jord och plog, och en av de tempelpsalmer som tillskrivs Enheduanna är ägnad honom. Huvudhelgedomen, zigguraten E-igi-kalama ("Huset som är landets öga"), byggdes av Lipit-ilē, son till Naram-Sin. Ekonomiska lertavlor från en familj under stadens korta självständiga period nådde antikvitetsmarknaden genom illegal utgrävning.

Platsen ligger i distriktet as-Saniya i provinsen al-Qadisiyyah, nås från orten Sumer och hänger samman med Tell Abu Salabikh. Huvudhögen Bint as-Sheikh reser sig 14 m vid norra kanten, med mindre högar och ryggar över cirka 50 hektar. Marken är bar och ojämn, så stadiga skor är till nytta.

Specialtillverkade lertavlor med administrativa texter ger inblick i hur staden organiserade sina angelägenheter och dagliga verksamhet. Dessa skriftliga dokument avslöjar de byråkratiska system som människor förlitade sig på för att hantera sin gemenskap.