Woodland Cemetery, begravningsplats i Quincy, Illinois, USA

Woodland Cemetery är en historisk begravningsplats i Quincy, Illinois, anlagd 1846 på kuperad mark med stora träd och öppna sluttningar. Här finns gångvägar mellan rader av gravstenar och monument, bland annat statyer från 1800-talet och minnesmärken över militärveteraner och lokala ledare som bidrog till stadens utveckling.

John Wood, Quincys borgmästare och senare guvernör i Illinois, planerade begravningsplatsen 1846 och köpte mark med utsikt över Mississippifloden, där han själv lade ut de slingrande vägarna. Den äldsta graven är arton år äldre än öppningen, eftersom kvarlevor flyttades från begravningsplatsen vid Maine Street och Jefferson Park. Koleraoffer begravdes här 1849–1851 trots att lagar förbjöd det, och på 1860-talet begravdes omkring 250 döda från inbördeskriget. Begravningsplatsen togs upp i National Register of Historic Places den 1 mars 2002.

Woodland anlades som en lantlig begravningsplats, en amerikansk 1800-talsidé där kyrkogårdar också fungerade som parker för de levande. Slingrande vägar och grönområden lockar fortfarande promenerande, och gravarna dokumenterar Quincys historia: koleraoffer 1849–1851 begravdes trots lagförbud, och nästan 250 döda från inbördeskriget jordfästes under 1860-talet. Viktorianska motiv bär betydelse: lamm på barns gravar står för oskuld, medan stockar, fallna träd och yrkessymboler syftar på den dödes liv.

Woodland Cemetery ligger på 1020 South Fifth Street, söder om Quincy centrum. Dess slingrande vägar följer den ursprungliga kuperade terrängen som John Wood planerade, så marken är ojämn och inte platt. På området finns en musikpaviljong som tillkom 1934. En storm skadade 2015 minnesmärket i marmor över inbördeskriget; kontrollera dess skick innan du planerar att se det.

Kyrkogårdens äldsta grav är arton år äldre än öppnandet 1846, eftersom kvarlevor flyttades hit från Quincys tidigare begravningsplatser vid Maine Street och Jefferson Park. Här vilar också nästan 250 av stadens stupade i inbördeskriget; för dem restes ett marmormonument som en storm bröt sönder 2015.