Andrews-Duncan House, Historiskt hus i Raleigh, North Carolina, USA

Andrews-Duncan-huset är en två och en halv våningars italiensk-inspirerad byggnad på 407 North Blount Street i Raleigh, med en yta på 10 946 kvadratfot. Den fem fack breda östfasaden har en pardörr med etsade glaspaneler under en tvådelad lunett, en veranda med valmtak på parvis fasade stolpar och rundbågiga fönster i mittgaveln. Direkt bakom ligger ett vagnshus i samma stil.

Alexander Boyd Andrews, järnvägschef och före detta konfedererad kapten, köpte i april 1873 hörntomten vid Blount och North Street av Richard Stanhope Pullen och lät arkitekten George S. H. Appleget rita huset, som stod klart 1874. Andrews bodde där till sin död 1915; dödsboet sålde 1919 till Laura Duncan Pearson, vars familj ägde det in på 1970-talet. Fram till 2007 användes det som statliga kontor; i början av 2017 köpte Tina Konidaris och Jeff Turpin det och flyttade in efter reparationer 2023.

Huset bär namnen från sina ursprungliga invånare och är ett igenkännligt landmärke i centrala Raleigh som lokalbefolkningen passerar regelbundet. Det representerar hur viktorianska designval formade karaktären hos bostadsområden under den eran.

Huset ligger i ett centralt stadsläge och är synligt från gatan, vilket gör det lätt att hitta när man promenerar genom Raleigh. Besökare kan se exteriören och dess arkitektoniska detaljer från trottoaren utan särskilt tillträde.

Henry Clay Oak, en vit ek cirka 30 meter hög och lika bred, stod bakom huset tills den fälldes i oktober 1991 efter väderskador och en rotsvamp. Enligt traditionen skrev Henry Clay sitt Raleigh Letter mot annekteringen av Texas under den den 17 april 1844; två skyltar markerar platsen.