Wellington Formation, Geologisk formation i Kansas, USA

Wellingtonformationen är en tidigpermisk lagerföljd, 150–210 m mäktig, i Kansas, nordvästra Oklahoma och Texaspanhandles nordöstra hörn. Den framträder mest som mörkgrå, tunt skiktad mjuk bergart, till stor del terrestrisk, med en central saltkropp (Hutchinson Salt Member) och lager av anhydrit och gips. Lokala röda lager och gröna skiffrar visar på blottade jordar.

Wellingtonformationen beskrevs först som marina skiffrar, men större delen av dess 150–210 m mörkgrå, tunt skiktade mjuka berg är av landursprung och avsattes i sötvatten dammar och saltsjöar. Dess mellersta Hutchinson-saltled, upp till 91 m av växlande salt, anhydrit och grå skiffer, bryts i Hutchinson, Lyons, Kingman och Kanopolis. Marina fossil finns bara i de lägsta lagren.

Hutchinsonsaltmedlemmen är mer känd lokalt än själva formationen, och salt bryts fortfarande i Hutchinson, Lyons, Kingman och Kanopolis. Skiffrarna har gett tiotusentals insektsfossil, förvarade vid Harvards Museum of Comparative Zoology och Yale Peabody Museum. Lager av clam shrimp registrerar mätbara säsongscykler.

Blottningarna löper längs eller mellan highway U.S. 81 och U.S. 77 i västra Kansas, nordvästra Oklahoma och nordöstra hörnet av Texas Panhandle; i Nebraska saknas formationen. Söder om Salina har upplösning av Hutchinson Salt fått övre Wellington att rasa samman till låglänta områden som McPherson Valley Wetlands. Saltet bryts med schakt och lösningsbrytning vid Hutchinson, Lyons, Kingman och Kanopolis.

Insektsfossilen är så talrika att tiotusentals exemplar från Wellingtonskiffrarna förvaras på Harvard Museum of Comparative Zoology och Yale Peabody Museum of Natural History. Lagren av vindblåst stoft gör det också möjligt att mäta årstidernas växling under perm.