Newberry Memorial Organ, Piporg i Woolsey Hall, Yale University, USA

Newberry Memorialorgel är en symfonisk piporgel i Woolsey Hall vid Yale University, med 197 rader, 166 stämmor och 12 617 pipor. Skinner Organ Company utökade den till denna konfiguration 1927–1928 som Opus 722, under ledning av Ernest M. Skinner och hans superintendent G. Donald Harrison.

Instrumentet byggdes ursprungligen av Hutchings-Votey 1902, utökades sedan av J.W. Steere 1915 och fick sin slutliga konfiguration av Skinner Organ Company 1928. Dessa tre stora renoveringar formade orgeln till det komplexa instrument som finns idag.

Orgeln spelas vid Yale-ceremonier och samhällsevenemang och hålls i sitt ursprungliga spelbara skick, inklusive den ursprungliga kombinationsmekanismen. Dess klang förknippas med en stil som är specifik för amerikanskt orgelbyggeri, formad av byggare och universitetsmusiker från före 1900 till idag.

Instrumentet hålls i originalskick för spel, inklusive den ursprungliga kombinationsmekanismen, av biträdande kuratorerna Nicholas Thompson-Allen och Joseph F. Dzeda. Det används flitigt för Yale- och samhällsevenemang, så kontrollera universitetets kalender för konserter eller ceremonier i Woolsey Hall.

Orgeln behåller sin ursprungliga kombinationsmekanik, systemet med pistonger och spakar som organisten använder för att byta register. Den hålls i ursprungligt spelbart skick av biträdande kuratorerna Nicholas Thompson-Allen och Joseph F. Dzeda, som vårdar instrumentet trots flitig användning vid evenemang för Yale och staden.