Zámka, Bronsåldersfort norr om Prag, Tjeckien

Zámka är en höjdbosättning och en fornborg på en triangulär udde ovanför Vltavas högra strand i Prag-Bohnice. Norra sidan sluttar ner i Drahany-dalen, medan den västra klippbranten har förändrats av ett stenbrott. På östra sidan finns en två meter hög vall kvar, och i väster användes en ränna huggen i berget troligen för att förankra en palissad.

Udden befolkades under mellersta eneolitikum av Řivnáč-kulturen, därefter under bronsåldern (Knovíz-keramik) och Hallstattperioden. De bevarade vallarna är från tidig medeltid: murar resta omkring 800–900 e.Kr. brann ned i slutet av 800-talet och borgen byggdes troligen inte upp igen. Václav Krolmus grävde här 1849–1854, senare Josef Ladislav Píč och Rudolf Turek.

Namnet Zámka betecknar udden och dess befästningar; det angränsande naturreservatet Zámky skyddar väst- och sydsluttningarna. Keramik från Řivnáč-, Knovíz- och Hallstattkulturerna som hittats här dokumenterar på varandra följande förhistoriska bosättningar. Platsen grävdes ut av Václav Krolmus 1849–1854, senare av Josef Ladislav Píč och Rudolf Turek.

Endast från öster är udden lättillgänglig, där borgens ingång troligen låg; de södra sluttningarna är brantare och västra sidan är en klippkant ovanför Moldau. Ett stenbrott har skadat en del av platsen, och vallarna finns kvar som en svag terrängvåg i norr och en två meter hög vall i öster.

En 14 meter lång ränna inhuggen i berggrunden på västra sidan, 15–20 cm djup och upp till 40 cm bred, är det svaga spåret av en palissad. Dess datering är osäker och en del förstördes av stenbrottet.