Hrobka rodiny Kleinů, Familjegrav i Sobotín, Tjeckien

Hrobka rodiny Kleinů ligger på förhöjd mark ungefär en halv kilometer söder om slottet i Sobotín. Den kvadratiska kryptan är till stor del nedsänkt i marken och täcks av en terrass, ovanför vilken en tegelkapell klädd i granit och sandsten reser sig, med palladianska element, sidokapell, kor, portik och kupol på trumma. Inuti finns en takfresk av den österrikiske målaren Franz Jobst med fyra scener ur Kristi lidande.

Familjen Klein begravde först sina döda på kyrkogården vid Sankt Lars kyrka, där Albert Klein (1807–1877), slottet Sobotíns förste ägare, låg. Hans arvinge Friedrich Klein (1850–1915) lät uppföra ett familjegrav: den wienske arkitekten Wenzel S. Baumheyer gjorde ritningarna 1880, bygget pågick 1881–1885 och hantverksarbetena avslutades 1887. Hösten 1887 flyttades kistorna efter Albert Klein och hans barn hit, senare även släktingar från Prag och Krnov. På grund av fukt upphörde begravningarna 1919; restaurering följde 1927–1928, konfiskering genom Beneš-dekreten 1945 och kvarlevorna flyttades till Sankt Lars kyrkogård 1999.

Kleinfamiljens patronatsrätt över Sankt Lars kyrka går tillbaka till 1844, då de köpte godset Vízmberk. Hösten 1887 tillät distriktsmyndigheten i Šumperk att kvarlevorna efter Albert Klein och hans barn, först begravda på kyrkogården, flyttades till mausoleet; senare kom kistor från Prag och Krnov. Kryptan rymde 40 kistor, men på grund av fukt upphörde begravningarna 1919. År 1999 fördes kvarlevorna tillbaka till Sankt Lars kyrkogård, där en minnesplatta på kyrkväggen namnger familjemedlemmarna.

Mausoleet ligger på förhöjd mark ungefär en halv kilometer söder om slottet i Sobotín, inte i byns utkant. Sobotíns kommun bedriver en långvarig restaurering och öppnar bara interiöret då och då; fråga kommunen om aktuell tillgång. Kistorna flyttades 1999 till kyrkogården vid S:t Laurentiuskyrkan.

Kapellets tak bevarar en takfresk av den österrikiske målaren Franz Jobst med fyra scener ur passionscykeln, medan nästan allt annat i interiören förstördes efter 1945. Kryptan murades igen på order av distriktshygienikern på 1950-talet, men inkräktare tog sig ändå in. Klein-familjens kvarlevor flyttades 1999 till kyrkogården vid S:t Laurentiuskyrkan.