Scholzeho větrný mlýn, Väderkvarn i Václavice, Tjeckien

Scholzeho větrný mlýn är en traditionell väderkvarn i Václavice i nordvästra Tjeckien. Byggnaden användes för att mala säd och står nu som ett skyddat kulturminne i området.

Josef Scholze, snickare och gårdsägare från Václavice, byggde kvarnen 1842–1843 med två malverk och en kross; uppteckningar nämner 14 000–16 000 malda mått säd per år. Hans son Filip drev den och arrenderade ut den efter 1860, då bönderna alltmer malde i närbelägna Žitava. Gotthelf Berndt, den siste mjölnaren (1870–1875), hade också ett bageri; efter 1875 krossades bara säd, 1890 upphörde driften och vingarna togs ned.

Kvarnen står vid den så kallade „smugglarstigen“ (Pašerácká stezka) längs vägen mellan Uhelná och Václavice, ett namn som påminner om gränssmuggling. Traktens bönder övergick efter hand till kvarnarna i Žitava (Zittau), vilket avslutade malningen här. Dess tyska namn var Kohlige och den är en av endast två bevarade väderkvarnar i Liberec-regionen.

Interiören är inte öppen för allmänheten; kvarnen kan bara ses utifrån. Den står till höger om vägen från Uhelná till Václavice, vid den forna Smugglarstigen, cirka 400 m från vardera byn och knappt en kilometer söder om den tjeckisk-polska gränsen. Tillträde sker via väg I/35 och därefter en lokal väg som också följs av cykelväg nr 3039, kallad Hřebenovka. Busshållplatser finns i båda byarna, men förbindelserna till Hrádek nad Nisou, Chrastava eller Liberec är mycket begränsade.

Efter 1875 maldes endast foder i kvarnen, och 1890 upphörde verksamheten helt när vingarna togs ner. En förteckning från 1909 anger att byggnaden då användes som höloft. Ruinen återupptäcktes 1973 av Jiří Fanta, som köpte den av staten ett år senare och restaurerade den.