Horní Dlouhá Loučka Castle, Barockslott i Dlouhá Loučka, Tjeckien

Horní Dlouhá Loučka är ett fristående barockslott som uppfördes 1708–1709 för Tyska ordens stormästare Franz Ludwig von Beirheim. Det har två våningar, rektangulär plan med sidoflyglar samt sadel- och mansardtak som en gång täcktes av skiffer. Före 1838 byggdes det om i nyklassicistisk stil, och 1838–1839 tillkom det empirestiliga S:ta Elisabeth-kapellet vid norra hörnet.

Tyska orden förvärvade borgen Sovinec tillsammans med Horní Dlouhá Loučka 1623; 1707 tillfördes Dolní Dlouhá Loučka och de båda byarna slogs samman. Ordens stormästare Franz Ludwig von Beirheim lät uppföra det barocka slottet 1708–1709 på platsen för en äldre borg. Under Napoleonkrigen tjänade det som sjukhus med 600 bäddar.

Kapellet Sankta Elisabet, tillagt 1838–1839, hörde till Tyska orden och användes av franska officerare i krigsfånglägret Oflag VIII H/H 1940–1942, vilka målade al secco-målningar i slottet. Parken, anlagd i slutet av 1800-talet, har kvar en ginkgo, en katalpa och ett tulpanträd och används nu för friluftsfester och en discgolfbana.

Slottet ligger i Dlouhá Loučka i Olomouc-regionen och förlorade sitt byggnadsminnesskydd den 28 april 2014; endast parken och ringmurarna är fortfarande skyddade. I april 2017 rasade en av huvudmurarna över flera tiotal meter, och byggnaden har inte återhämtat sig från en brand i december 1985. En studie från 2019 föreslog startbostäder och bostäder med omsorg för omkring 100 miljoner kronor.

Den omkring två hektar stora parken anlades i slutet av 1800-talet; en del användes som köksträdgård och det fanns ett orangeri. Senare omformades den i engelsk stil. Bland träden finns ginkgo, katalpa, tulpanträd och andra inhemska och exotiska arter. Sedan 2015 finns även en discgolfbana.