Mariánské hradby, Barockbefästning i Prag, Tjeckien

Mariánské hradby är ett befästningssystem som löper genom distrikten Prag 1 och Prag 6, med försvarsstrukturer som är typiska för barockperioden. Murarna är byggda av sten och har varierande arkitektoniska detaljer som tillsammans bildar ett sammanhängande försvarssystem som definierar stadens historiska kontur.

Efter den svenska belägringen 1648, som blottade svagheten i Karl IV:s medeltida murar, föreslog general Raimund Montecuccoli 1650 en bastionsfästning för Ferdinand III. Italienska ingenjörer som Inocentio Conti ritade planerna, och bygget pågick från 1653 till omkring 1730 till en kostnad av cirka två miljoner gulden. Murarna stod emot Fredrik av Preussens belägring 1757, men rivningen inleddes 1874 under Frans Josef I.

Namnet kommer från ett kapell helgat åt Jungfru Maria, uppfört 1735 av Kilián Ignác Dientzenhofer mellan bastionerna X och XI. De bevarade bastionerna bär helgonnamn som Sankt Karl, Sankt Lars och Sankt Adalbert, och murarna är registrerade som monument 44513/1-482.

De bevarade bastionerna ligger i Prag 1 och Prag 6, från bastion IV av sankt Karl till bastion XIX av sankta Maria Magdalena vid Kramářs villa. Sandporten (Písecká brána) är den viktigaste bevarade porten; under dess valv längs Chotkova-gatan syns fortfarande en del av den ursprungliga stigen från 1831.

Murarna har sitt namn efter ett litet Mariakapell som Kilián Ignác Dientzenhofer lät bygga 1735 mellan bastionerna X och XI. Den norra sträckan skiljer sig: en låg armerad eskarp bär en fausse-braye, och huvudvallen når upp till 13,5 m över den torra graven.