Strašnices krematorium, Krematorium i Prag 10, Tjeckien

Strašnice krematorium är en konstruktivistisk byggnad på Vinohradská-gatan i Prag 10-Vinohrady, uppförd 1931 och öppnad 1932 efter ritning av Alois Mezera. Den blekgula blocken har fem höga smala fönster ovanför en kolonnburen entré, och på den stenlagda förgården står ett grunt stenkar. Huvudsalen är 16 meter hög och täcker 450 kvadratmeter.

En offentlig arkitekttävling 1926 valde bland 40 bidrag Alois Mezeras konstruktivistiska förslag; bygget började sommaren 1929 och huset invigdes i januari 1932, med driftstart den 4 april 1932, samma dag som det tillfälliga krematoriet i Olšany stängde. Under nazistockupationen kremerades omkring 2 200 personer i ett "tredje nattskift"; efter 1948 fördes åter kroppar av avrättade i politiska rättegångar hit och föreståndaren František Suchý förde en hemlig förteckning över de döda.

Ceremonisalen rymmer 80 sittande och 500 stående gäster och har en egen orgel; till höger byggdes senare den lilla Baxasalen. I förhallen anger en minnesplatta president T. G. Masaryk, borgmästare Karel Baxa, arkitekt Alois Mezera och byggmästare Tomáš Amena.

Likbilarna kör in i byggnaden via en svag lutning på tre grader, och ceremonisalen har 200 sittplatser samt en stor glasvägg för sörjande som väntar utanför. Området gränsar till Vinohrady-kyrkogården men skiljs från den av en mur, med passage genom en liten grind vid krematoriets byggnad. I september 2012 öppnades anläggningen för allmänheten under Europeiska kulturarvsdagarna.

Krematoriets föreståndare František Suchý förde en hemlig förteckning över de kroppar som brändes här under nazist- och kommunistregimerna, gömde aska avsedd för kompost och antecknade namn trots hot om straff. Hans son, som bevittnade kremeringarna, anslöt sig till motståndet mot kommunisterna och dömdes 1952 till 25 års fängelse.