Vlhošť, Bergstopp i norra Böhmen, Tjeckien

Wilschtberg är Kokořínskos högsta topp med 614 m, en fonolitkärna som för omkring 31 miljoner år sedan trängde genom den omgivande sandstenen. Sluttningarna har blockformade sandstensterrasser och hela berget är skogbevuxet, så utsikten begränsas till klippterrasserna på sydvästsidan.

Berget nämns första gången skriftligt 1406 som "in Wlhossti". År 1793 beskrev František Ambrož Reuss dess fonolitkropp och identifierade fältspat- och amfibolskristaller i den; hans son August Emanuel Reuss använde senare berget i arbeten om stratigrafin i den böhmiska kritabassängen. Toppen och sydvästsluttningarna blev naturreservat 1998.

Namnet Vlhošť kommer troligen från personnamnet Vělgost, alltså "Vlhosts berg"; en mindre sannolik tolkning knyter det till Velhošť eller Velehošť, och första ledet kan komma från germanska wild/wilth, "vild". Toppen är skogbevuxen och ingen markerad led går upp dit; en gulmarkerad stig leder runt berget.

Lederna som leder till toppen är tydligt markerade och börjar från parkeringsplatser i närheten. Besökare bör bära stadiga skor och vara beredda på föränderliga stigförhållanden beroende på säsong.

Toppens kärna består av fonolit som trängde in i den omgivande sandstenen för omkring 31 miljoner år sedan; geologen Franz Hantschel ansåg den vara en lakolit och tvistade om saken med Hermann V. Graber, som kallade Vlhošť en fonolitkupol.