Landštejn, Slottsruin i södra Böhmen, Tjeckien.

Landštejn slott är en ruin av ljus, vittrad mur vars väggar når olika höjder; den högsta delen bildar ett L-format block längst bak med en plan gräsbevuxen terrass i det taklösa inre. En lägre polygonal mur omsluter en gård med en liten rund fördjupning och utspritt grus; rektangulära fönsteröppningar genombryter murarna, några tomma, andra små och djupa. Av den ursprungliga anläggningen återstår det romanska kapellet och huvudmuren med två torn.

Slottet grundades troligen av kung Přemysl Otakar I som en motvikt till det äldre Zöbing-slottet vid Pomezí; den äldsta delen är dokumenterad 1231, då Hartlieb av Landštejn bevittnade ett dokument. 1381 överlät kung Wencel IV det till Konrad Kraiger von Kraigk, och 1420 belägrades det av Jan Žižka. En brand orsakad av blixt förstörde det 1771; därefter övergavs det och dess murverk togs av närliggande byar.

Slottsområdet användes 1999 som kuliss för filmen Jeanne d'Arc, där framför allt stridsscenerna från anfallet på Orléans och Paris spelades in. Friedrich Schiller förlade handlingen i sin pjäs Rövarna från 1781 till omgivningarna.

Ruinerna ligger på 656 meters höjd på en kulle ovanför byn Landštejn, omkring tre kilometer nordväst om Staré Město pod Landštejnem. Sedan 1990 är de öppna för allmänheten och förvaltas av Nationella kulturarvsinstitutet. Kvar finns huvudmuren och det romanska kapellet.

Slottet användes som inspelningsplats för filmen Jeanne d'Arc från 1999, där stridsscenerna från attacken mot Orléans och Paris spelades in. På 1660-talet slog blixten ned i slottet och fick hörnet av ett av de romanska tornen att rasa.