152-мм пушка-гаубица Д-20, Artillerikanon i Ryssland

D-20 är en medeltung fältkanon från sovjettiden, gjord för att stödja markoperationer i olika terräng. Vapnet har ett räfflat eldrör och konstruerades för att ge effektiv eld på medelavstånd med god träffsäkerhet.

Kanonen utvecklades av sovjetiska ingenjörer under 1950-talet och antogs senare av många länder under kalla kriget. Konstruktionen visade sig pålitlig och förblev i tjänst i flera generationer av militära styrkor världen över.

Kanonen krävde en utbildad besättning och transporterades oftast med motorfordon för att stödja fältoperationer. Hanteringen var förhållandevis enkel för sin tid, men rutinmässigt underhåll var viktigt för tillförlitligheten.

Trots sitt sovjetiska ursprung blev kanonen känd i västliga arsenaler under andra beteckningar och studerades för sina tekniska lösningar. Denna gränsöverskridande uppskattning av dess tekniska egenskaper var ovanlig under kalla krigets motsättningar.