Al Naslaa, Sandstensformation med hällristningar i Tayma, Saudiarabien

Al Naslaa är en sandstensklippa som är cirka 6 meter hög och 9 meter bred, delad på mitten i två block som vilar på var sin liten piedestal med en smal rak springa emellan. Dess sydöstra sida har många hällristningar, bland annat hästar och stenbockar, och den rödorange stenen visar horisontella skiktlinjer.

Området kring Tayma-oasen undersöktes och kartlades först av Charles M. Doughty 1877, och hans material gavs ut i "Travels in Arabia Deserta" 1888. År 1883 nådde den franske upptäcktsresanden Charles Huber Al Naslaa och rapporterade klyvningen i klippan, som enligt källorna är kvar i samma skick som han fann den.

Sydöstra sidan bär många hällristningar, bland dem avbildningar av hästar och stenbockar. Det arabiska namnet صخرة النصلة syftar på själva klyftan. Den franske upptäcktsresanden Charles Huber nådde klippan 1883 och beskrev dess skick, som han fann oförändrat jämfört med tidigare skildringar.

Al Naslaa ligger cirka 50 km söder om Tayma-oasen och nås via en ökenväg, så fyrhjulsdrift och en lokal guide som kan rutten rekommenderas. Klippan står ensam på sanden utan skugga eller anläggningar; ta med vatten och solskydd och kom på morgonen när det är svalare. Hällristningarna sitter på sydostsidan, som är bäst belyst tidigt på dagen.

Hällristningarna på sydöstra sidan visar bland annat hästar och stenbockar, och på den nedre högra blocken syns svaga vita klotter med bokstäverna "B" och "U". Geologer diskuterar fortfarande om den raka sprickan kommer av naturlig sprickbildning, tektonisk frakturering eller frostvittring.