Особняк Гутхейля, Jugendhus i distriktet Chamovniki, Moskva, Ryssland

Gutheil-herrgården är ett symmetriskt jugendhus som uppfördes 1902–1903 av arkitekten William Walcot för Moskvas handels- och byggnadsbolag. Dess släta väggar är klädda med ljusrosa-lila glaserade kakelplattor, och de halvrunda fönstren och entrén omges av paneler med blek rokokostuck. Ett glastak över dörren för tankarna till fransk jugend.

Tomten hörde till tjänstegården vid furst I. A. Gagarins gods och köptes omkring 1816 av brigadgeneralen N. I. Muchanov. År 1899 delade Ja. A. Rekks byggbolag marken i tre tomter; William Walcots ritning uppfördes 1902–1903. Huset såldes snart till Karl Gutheil, sedan 1882 chef för musikförlaget A. Gutheil, som gav ut större delen av Rachmaninovs verk. Sedan 1958 hyser det Marockos ambassad.

Huset är uppkallat efter Karl Gutheil, som 1882 tog över faderns musikförlag A. Gutheil och gjorde det till ett av Ryska rikets största notförlag. Förlaget gav ut de flesta av Rachmaninovs verk och kompositioner av Balakirev, Arenskij och Gretjaninov, och förvärvade 1885 rättigheterna till stora delar av operorna av Glinka, Dargomyzjskij, Serov och Verstovskij. Sedan 1958 hyser byggnaden Marockos ambassad.

Huset vid Prechistenskij gränd 8 rymmer Marockos ambassad, så bara gatufasaden är tillgänglig. De rosa-lila glaserade plattorna, stuckpanelerna och glastaket över entrén syns bäst från andra sidan gränden. Det restaurerade smidesstaketet återger Walcots ursprungliga vågformade slingor.

Den centrala volymen påminner om risaliten i Derozjinskajapalatset som Fjodor Sjehtel byggde ett år tidigare, men konsthistorikern Marija Nasjtjokina påpekar att Gutheilhuset inte fick några efterföljare bland Moskvas jugendarkitekter. Den ursprungliga låga smidesgrinden med Valkots vågformade slingor försvann och ersattes av en nyklassicistisk; restaureringen 2011 återskapade den i sitt första skick.