Старицкое городище, Forntida befästning och arkeologisk plats i Staritsa, Ryssland

Staritskoje Gorodisjtje är platsen för Staritsa kreml, på en udde där floden Staritjonka möter Volga. Det består av två delar: Gamla Gorodisjtje (kreml) och Nya Gorodisjtje (den yttre ostrogen), omgivna av bevarade jordvallar. Vallarna når upp till 80 meter över Volga, och infarten är stenlagd.

Staritsa nämns första gången i en krönika 1297, då en fästning byggdes vid Volga. År 1366 förstärkte furst Michail Alexandrovitj citadellet med en 178 meter lång vallgrav och en 4,5 meter hög jordvall. År 1391 tillkom en yttre stad med trämurar och torn. År 1505 blev staden centrum för furstendömet Staritsa, och 1581 tog Ivan den förskräcklige emot påvliga sändebudet Antonio Possevino där.

Namnet Staritskoye Gorodishche syftar på själva den befästa bosättningen, som fortfarande markeras av sina jordvallar. En utgrävning 1903 frilade en armenisk inskrift med inslag av georgiska bokstäver på en dekorerad halvcirkelformad mur, vilken forskaren Boris Turajev undersökte. Gamla Gorodishche står nu tomt, medan Nya Gorodishche rymmer den oanvända Borisoglebsky-katedralen och ett 1800-talsklocktorn.

Platsen ligger vid Staritsas nordvästra utkant, på en udde där Staritjonka mynnar i Volga. De bevarade vallarna från den gamla och nya gorodisjtjen reser sig upp till 80 meter över Volga, så marken är ojämn. Infarten till kreml är stenlagd och kantas av de vitstenssmedjor som byggdes 1792.

Platsen avslöjar flera byggnadsfaser, vilket visar hur befästningen antog olika former och utvecklades genom århundradena. Dessa lager hjälper besökare att förstå hur samhället anpassade sig till förändrade behov.