Ондрусовский монастырь, Ortodoxt kloster i Alavoine, Ryssland.

Ondrusovklostret ligger på Ladogas östra strand, 25 km från Olonets. Dess stenkyrka för Guds Moders frambärande och Nikolauskyrkan är båda ruiner, men grunderna efter klostermuren med torn och sex bostadshus finns kvar. Anläggningen upptar en halvö nära Alavoineflodens mynning.

Adrian av Ondrusovo, en adelsman som blev munk i Valamo, grundade eremitboet vid Olonka (Alavoine) flodmynning i början av 1500-talet; en Nikolauskyrka var dess första byggnad. Tsar Ivan IV gav gåvor, och Adrian dödades 1549 på väg tillbaka från Moskva av bönder. 1572–1573 brände svenska trupper under Herman Fleming träbyggnaderna; Katarina II upphävde klostret 1764, och från 1817 återuppbyggdes det med gåvor från Semjon Tjusov och Andrej Sergejev, underställt Valamo.

Namnet kommer från den karelska formen Ontros av grundaren Adrians namn. Munkarna talade karelska och inte ryska eller kyrkslaviska, vilket gjorde dem populära bland lokalbefolkningen, och karelare från Finland vallfärdade hit. Klostret förvarade gamla ikoner av heliga Paraskeva, av heliga Sergius och Herman av Valamo och en undergörande ikon av helige Nikolaus.

Klostret ligger på Ladogas östra strand, omkring 25 km från Olonets; kvar finns ruinerna av sommarkyrkan för Gudsmoders frambärande i templet och vinterkyrkan för helige Nikolaus, grundmurarna till muren med torn och sex bostadshus. Platsen används nu av Mitrofanova-eremitaget, så tillträde bör stämmas av med den gemenskapen.

Klostret är inte längre verksamt: det stängdes efter 1917 och munkarna flydde till Valamo kloster på finländskt territorium. Sedan 2011 är området upplåtet till Mitrofanije-eremitaget. Kvar finns ruinerna av sommarkyrkan för Jungfru Marie frambärande och vinterkyrkan för Sankt Nikolaus, grundmurarna till muren med torn och sex bostadshus.