Segozero, Insjö i Republiken Karelen, Ryssland

Segozero (karelska Seesjärvi) är en sjö och regleringsdamm i distrikten Medvezjegorsk och Segezja i Karelen, i Vita havets avrinningsområde. Den tektoniska bassängen omfattar 815 km² vid normalvattenståndet 120 m över havet, avrinningsområdet är 6 640 km² och över 70 öar täcker tillsammans 29,2 km². Strandlinjen är starkt indragen och de upphöjda, steniga stränderna är nästan helt täckta av barrskog. Segezja rinner ut mot Vygozero; bland tillflödena finns Sanda, Pjulva, Voloma och Luzjma.

1957 gjorde en damm vid Segezhaflodens källa Segozero till en regleringsdamm och höjde vattennivån med 6,3 m. Ytan växte från 753 km² till 815 km² vid normal dämningsnivå. Under 1920- och 1930-talen fraktade ångfartyg som Gustera och Imandra gods och passagerare; den 19 oktober 1941 sänkte finländarna Imandra med artillerield under evakueringen av Padany.

Det karelska namnet Seesjärvi betyder ”klar sjö” (sees, ”klar”; järvi, ”sjö”). Stränderna är det etniska området för segosero- (padan-)karelerna, eller lappi, en liten undergrupp av det karelska folket hos vilken antropologer noterar mongoloida drag som förts in av det lokala samiska substratet.

Stränderna är mestadels höga, steniga och nästan helt täckta av barrskog, till stor del obefolkade och svårtillgängliga; sjön fryser i december och isen bryts upp i maj. Vattennivån varierar i genomsnitt cirka 1,5 m, över åren upp till 2,49 m. Tillträde sker via vatten eller skogsvägar, så isperioden bör beaktas.

Ön Dülmek utsågs 1984 till geologiskt naturminne för blottingar av rosa-grå dolomiter från övre jatulium med stromatoliter och mikrofytoliter, varav några är unika i världen. Mellan 1935 och 1938 bröts marmor vid Djulmjagi på ön, där produktionsbyggnader och en brygga uppfördes och förbindelse skedde med fartyget Segozero.