Italian Bridge, Gångbro över Gribojedovkanalen i Sankt Petersburg, Ryssland.

Italienska bron är en enspänd metallbalkbro för fotgängare över Gribojedovkanalen som förbinder Kazan- och Spasskijöarna. Den fortsätter Italienska gatan intill Frälsaren på Blodet-kyrkan. Spannet är 19,66 m långt och 3 m brett, med två svetsade huvudbalkar och gjutjärnsräcken som avslutas på granitsocklar med metalllyktor.

Järnvägsingenjören Leonid Kolpitsyn byggde 1896 den första träbron med ett spann för egna medel, till en kostnad av 3 500 rubel, sedan staden vägrat finansiera den; bron öppnades den 6 oktober 1896. Karl Baldi byggde om den 1902 och ersatte xylolitplattorna med plank, och K. V. Jefimjev ledde en ny ombyggnad 1911–1912. År 1937 anpassades den för två värmeledningar, och dagens stålbalköverbyggnad härrör från 1955, ritad av ingenjören A. D. Guttsait och arkitekten V. S. Vasilkovskij.

Namnet, i bruk sedan 1910-talet, kommer från Italyanskajagatan, som bron fortsätter vid Frälsaren på Blodet-kyrkan. Gjutjärnsräckena av konstgjutning slutar på landfästena i granitstolpar med metallfacklor; lyktor och räcken restaurerades 1996. Räckespartierna och facklorna följer mönster hämtade från broar från första halvan av 1800-talet, liknande dem på Gröna bron över Mojka.

Bron är öppen för fotgängare dygnet runt och ligger nära kända sevärdheter som Frälsaren på blodets kyrka och Kazankatedralen. Den ger en bekväm passage genom detta livliga område av staden.

Bron från 1896 var den första i ryskt brobyggande som använde xilolitplattor som beläggning; de ersattes av träplank i Karl Baldis ombyggnad 1902. Ingenjören Leonid Kolpitsyn betalade själv de 3 500 rubelna sedan staden avvisat projektet och skänkte senare bron till staden.