Beočin, Kloster i Beočin, Serbien

Beočin kloster är ett serbisk-ortodoxt klosterkomplex beläget på den norra sluttningen av berget Fruška Gora, mellan två skogklädda kullar. Platsen har en huvudkyrka och ett intilliggande klocktorn som utgör de centrala religiösa byggnaderna.

Klostret nämns första gången i skriftliga källor under den osmanska perioden på 1500-talet, och den nuvarande kyrkan byggdes under 1730-talet. Klocktornet tillkom några decennier senare som ett arkitektoniskt tillskott till komplexet.

Kyrkans ikonostas snidades 1757 av Pavel, styvson till Pavel Parić från Vršac. Dimitrije Bačević, Janko Halkozović och Teodor Kračun målade den på 1760-talet för 200 holländska dukater och avbröt arbetet 1766 tills klostret lade till 200 till. Bredvid kyrkan står ett separat kapell, återuppfört 1905 efter ritning av Vladimir Nikolić.

Platsen är lätt att utforska till fots eftersom huvudbyggnaderna ligger tätt ihop och nås via skogsstigar. Bekväma skor rekommenderas, och besökare bör avsätta tid att promenera runt området och ta in omgivningarna.

Klostret förklarades 1990 som kulturminne av enastående betydelse. Biskop Varnava Nastić, som dog i klostret den 12 november 1964, är begravd här. Den serbiske poeten Jovan Grčić Milenko tillbringade sina sista dagar här. En jordskred i början av 2013 fällde den tre meter höga stödmuren från 1700-talet; sommaren 2013 byggdes en ny mur.