Igreja de São Gião, Kyrkobyggnad i Famalicão, Portugal

Igreja de São Gião är en rektangulär stenkyrka med sadeltak och en rundad valvöppning i mitten som upprepas längs sidoväggarna. Byggnaden ligger väster om Casal Mota vid foten av Serra da Pescaria.

Kyrkan upptäcktes 1961 av Eduíno Borges Garcia på Quinta de São Gião och klassificerades 1971 av Helmut Schlunk som ett visigotiskt tempel från 600-talet, enligt den tesen byggt över en romersk helgedom för Neptunus. Carlos Alberto Ferreira de Almeida hävdade 1986 asturiska drag och en datering till 900-talet, följd av Manuel Luís Real 1995; en studie av Caballero, Arce och Utrero fann 2003 återanvända visigotiska skulpturer i murarna. Frei Bernardo de Brito beskrev den 1597 som välbevarad; 1702 användes den som kreatursstall och 1986 förklarades den som nationellt monument.

Namnet São Gião kan syfta på Johannes Döparen eller på sankt Julianus, ett helgon förknippat med invigningen av kustplatser. Frei Bernardo de Brito noterade 1597 att São Gião var särskilt vördad under visigotisk tid och hade en särskild ställning i denna bosättning. Kyrkan kopplas till kristnandet av Nazarékusten; möjligen skyddade den munken Romano och kung Rodrigo år 711 med reliker av sankt Bartolomeus, sankt Blasius och en bild av Vår Fru av Nazaré.

Kyrkan ligger i Quinta de São Gião, intill sanddynerna omkring 500 m från havet och 5 km söder om Nazaré, i församlingen Famalicão. Man tar sig dit via den församlingens vägar, inte från Ponte da Barca som ligger långt norrut. Markerna runt omkring är odlade och sandiga; man korsar dem till fots från närmaste väg.

Arkeologiska kampanjer mellan 1965 och 1999 avslöjade dolda inre strukturer, inklusive opus signinum-golv och spår av tidigare byggnadsfaser. Dessa upptäckter hjälper till att förklara hur byggnaden ändrades flera gånger under århundradena.