Shuqba cave, Arkeologisk grotta i guvernementet Ramallah och al-Bireh, Palestina.

Shuqbagrottan öppnar sig på Wadi en-Natufs norra bank som en stor, oregelbunden klippbåge med mörkbrun och grå insida. Innanför ansluter en huvudkammare på cirka 18 meter i diameter till tre sidokammare och två taköppningar som kallas rawzana. Kalciumkarbonat i droppande vatten härdar delar av ytan, medan andra delar visar vattenerosion.

Alexis Mallon undersökte grottan kort 1924, sedan grävde Dorothy Garrod där 1928 och identifierade ett skiktat mesolitiskt lager som hon kallade natufisk. Hennes team fann halvmåneformade lunater, bearbetat ben och 45 mänskliga skelett. En tand som Garrod omprövade är det sydligaste kända neandertalbeviset.

Namnet Shuqba kommer från de många sprickorna i berget och från en drottning som enligt traditionen bodde i grottan. Platsen gav namn åt natufiska kulturen, som Dorothy Garrod definierade här efter sin utgrävning 1928; lokala arbetare, bland dem kvinnor från närliggande byar, grävde med.

Grottan ligger på norra stranden av Wadi en-Natuf, cirka en kilometer söder om staden Shuqba, 28 km nordväst om Jerusalem. Sedan 2000 har vägbyggen, en förbifart och en säkerhetsmur begränsat tillträdet: svårare från palestinsk sida, omöjligt från israelisk. Platsen ligger i zon C, där palestinier inte får restaurera den eller asfaltera stigen.

En fossiliserad tand som Dorothy Garrod fann i grottan undersöktes senare på nytt och identifierades som neandertalare, det sydligaste beviset för arten som någonsin hittats. Det antyder att neandertalare från Eurasien kan ha nått Afrika när de flydde undan det framryckande nordliga istidsklimatet.