Tomb of Joshua, Mausoleum i Kifl Haris, Palestina

Josuas grav, av muslimer kallad Maqam för Yusha ibn Nun, är ett enda kupolt rum på 3 gånger 3,8 meter, som nås från en gård på 4,2 gånger 5,3 meter genom en smal, låg gång. På gården växer ett stort, gammalt palestinskt terpentinträd, och de vitkalkade väggarna bär arabisk graffiti, bland annat orden för ”barriär” och ”död”.

Den nuvarande helgedomen är en islamisk byggnad uppförd av sultan Saladin, enligt en väggplakett som nämner Jawhar ibn Abdullah som en av dess tjänare. Den palestinske historikern Murad Mustafa Dabbagh daterade dennes ställföreträdande pilgrimsfärd för Najm al-Din Ayyub till 610 AH (1213/14), vilket placerar byggnaden i ayyubidisk tid. En berättelse från 1258 av rabbinen Jakob, sändebud från rabbinen Jechiel i Paris, är den första som identifierar Kifl Haris med Josuas grav.

Judar kallar helgedomen Josuas grav och ber där den 26 nisan, årsdagen av hans död, samt under Chol HaMoed och kring shabbat Shelach. Muslimer känner den som Maqam för Yusha ibn Nun, och somliga kallar den också Maqam för Saladins tjänare. Byens övriga helgedomar förknippas med Kaleb och med Nun, Josuas far.

Judiska besök sker den 26 nisan, under Chol HaMoed och kring Shabbat Shelach. Dessa dagar tar israeliska armén och gränspolisen över Kifl Haris från middag till kväll, invånarna är instängda i sina hem och får inte titta ut genom fönstren, så tillträdet beror på dessa avspärrningar.

Helgedomen kallas också Maqam för Saladinens tjänare. En platta på väggen namngav Jawhar ibn Abdullah som en av helgedomens tjänare; historikern Murad Mustafa Dabbagh knöt honom till pilgrimsfärden år 610 AH (1213/14) för Najm al-Din Ayyub, vilket daterar byggnaden till ayyubidisk tid. Plattan försvann under andra halvan av 1900-talet.