阿彌神社, Shinto-helgedom i Ami, Ibaraki prefektur, Japan

Ami-helgedomen ligger vid 1366 Takeku i Ami, på en tungformad platå som vetter mot Kasumigaura-sjön. Dess treskeppiga huvudhall i nagare-zukuri-stil från 1691 är stadens äldsta byggnad, och väster om den står en kagura-hall från 1756. Tillträdet är ovanligt: sju smala stigar grenar av endast mot nordväst, var och en leder till en liten stenthelgedom eller stele.

Helgedomens grundningsår är osäkert: Meiji-helgedomens register anger Wadō-eran (708–715), medan en skylt från Amis skolstyrelse anger 607 under kejsarinnan Suiko. I början av Meiji-eran bytte det namn till Ami-helgedomen och klassades som prefekturhelgedom. Huvudbyggnaden från 1691 är Amis äldsta byggnad, och 1756 tillkom en kagura-hall.

Helgedomens namn kommer från Engishikis förteckning för Shita-distriktet; fram till början av Meiji-eran kallades det Ni-no-Miya Myojin, distriktets andra helgedom och skyddshelgedom för 45 byar i västra Shita. Årsfesten hålls den 5 oktober, med en dörröppningsrit den 7 januari och Setsubun den 3 februari. Trädbeståndet är sedan 1977 ett naturminne i Ami kommun.

Helgedomen ligger på en tungformad platå som vetter mot Kasumigaurasjön, och alla stigar från byggnaderna sluttar brant nedåt. Området är utsett till grön miljöskyddszon, så håll dig på stigarna. Den ligger i Takeku, Ami; bakom helgedomen finns platsen för den medeltida Takeku-residensen.

Helgedomens heliga kropp (goshintai) är en rund spegel; huvudgudomen är Take-mikazuchi-no-o-no-mikoto, med Futsunushi-no-mikoto och Ame-no-koyane-no-mikoto som följesgudomar. Fram till början av Meiji-eran kallades det Ni-no-miya Myōjin, Shida-distriktets andra rangens helgedom, och 1873 bytte det namn till Ami-helgedomen och klassades som prefekturhelgedom.