Takabeya-jinja, Shinto-helgedom i Isehara, Japan

Takabeya-jinja är en shinto-helgedom i Shimo-Kasuya, Isehara, med en torii och en haiden som återuppfördes 1865. Honden byggdes upp igen 1929 efter den stora Kanto-jordbävningen och återanvänder huvudbalkarna från hallen från 1647. Båda byggnaderna registrerades som nationella materiella kulturminnen den 25 februari 2016.

Upptagen i Engishiki-registret 927 som en av tretton helgedomar i Sagami-provinsen och var skyddshelgedom för 127 byar i Osumi-distriktet. Under Kamakura-perioden lät den lokale förvaltaren Katsuya Tōta Sahyōe no Suke Aritsune bygga en ny hall. Huvudhallen, återuppförd 1647, kollapsade i jordbävningen 1923 och sattes upp igen 1929 med återanvända pelare, sniderier och dörrar.

Varje september hålls Shiokumi-ceremonin, som har utförts i över tusen år sedan Heianperioden. Sand och havsvatten hämtas vid Terugasaki-stranden, där Sumiyoshi Okami enligt traditionen landsteg; fram till tidigt Meiji gick prästerna 16 km per väg. Havsvattnet används som släckvatten, sanden strös på gångvägen och tången hängs på repen vid hallen och porten.

Helgedomen ligger cirka tjugo minuters promenad från Iseharas centralstation eller nås enkelt med buss via hållplatsen Kasuya Kamihoshu. Det är enkelt att besöka och lockar regelbundet människor intresserade av historia och lokala traditioner.

Bronsklockan göts i december 1386 av Kōchi no kami Munekuni och skänktes av Taira no Hidenori; den är ett viktigt kulturminne i Kanagawa prefektur, inte ett nationellt. Helgedomen bevarar också tre gamla gagaku-masker och en «Hachimangū»-plakett skriven av Ōbaku-munken Etsuzan Dōshū.