Takamefu-jinja, Shinto-helgedom i Sanda, Japan

Takamefu-jinja är en shinto-helgedom i Sanda i Hyogo prefektur, vars huvudhall (honden) är en nagare-zukuri-byggnad i ett travé med tak av cypressbark, återuppförd 1513 enligt en nockbräda. Hallen och ett par komainu av kaya-trä, skurna ur ett enda stycke och daterade till 1297, är utsedda till viktiga kulturminnen i Japan. Inom området finns sidohälligdomarna Ebisu och Inari.

Enligt traditionen grundades helgedomen under kejsarinnan Suikos regeringstid (592–628) och kan vara knuten till den närliggande Mebu-helgedomen, en annan gammal helgedom i Kawabe-distriktet. Under Heian-perioden sägs Minamoto no Mitsunaka, som hade stora gods i området, ha gjort den till distriktets huvudhelgedom och planterat en zelkova. År 1736 identifierade lärde Namikawa Seisho den som Takamefu-helgedomen i Engishiki, och den antog sitt nuvarande namn. År 1873 klassades den som distriktshelgedom, och i slutet av Meiji-eran slogs flera byhelgedomar samman med den.

Helgedomen kallades förr Kage-no-Myōjin, Tsuki-no-miya eller Sai-no-miya; i bönsalen finns en votivtavla med inskriften ”Shōichii Kage Daimyōjin”, skänkt av Hōkyō-ji i Kyoto. Den 7 oktober stöter fäder till barn födda under året, så kallade hatsutō, ris till chigiri-gohō-offren under sång; den 9 oktober bär de mikoshin.

Tidiga morgnar och sena eftermiddagar är de lugnaste tiderna att besöka, så att du kan uppleva helgedomen utan folksamlingar. Håll ljudnivån låg och observera hur andra beter sig för att förstå rätt sätt att visa respekt på platsen.

Helgedomens komainu (väktarhundar) i trä är skurna ur ett enda stycke kaya-trä och bär en inskrift från 1297; de är tillsammans med honden klassade som nationellt viktigt kulturminne. Honden byggdes om 1513 enligt en nockbalketikett.