Hashikura-ji, Buddhistiskt tempel i Ikedachō Shūzu, Japan.

Hashikura-ji ligger på södra sluttningen av berget Hōju (633 m), en topp på en ås som löper sydost från berget Hashikura. Huvudhallen, som består av tre sammanbyggda delar uppförda i sluttningen, och Goma-hallen hör till de sex byggnader som 2004 utsågs till viktiga kulturminnen. Vid ingången står en stenlykta och en vit mur med rosa-röda fält.

Enligt traditionen besteg Kūkai berget 828, mottog ett orakel från Konpira Daigongen, snidade gudomens bild och lät bygga en hall. En brand 1677 förstörde många handlingar, och krönikan sammanställdes på nytt 1769 av Reizui från berget Kōya. Ännu en brand 1826 brände större delen av anläggningen; de nuvarande byggnaderna härrör främst från sena Edoperioden, omkring 1856–1861.

Detta tempel fungerar som den femtonde stationen på pilgrimsvägen Shikoku Bekkaku Nijū Reijō och lockar besökare som gör denna heliga resa. De dagliga eldritualerna formar platsens rytm och kopplar den till en andlig tradition som sträcker sig över mer än tusen år.

Linbanan går från dalstationen nära Hashikura station till en bergstation intill hōjō och övervinner 342 m höjdskillnad på fyra minuter. Till fots tar vägen från Niō-porten till hōjō cirka 30 minuter, och från hōjō till huvudhallen är det 278 trappsteg. Från tempelporten till huvudhallen räknar man 769 trappsteg.

Framför Goma-hallen står två stenlyktor skänkta av Ichikawa Ebizō VII, en skådespelare från sena Edoperioden känd som Ichikawa Danjūrō VII; på dem är namnen på hans sju söner, däribland den blivande Danjūrō VIII, inristade. Nära toppen ligger källan Isshō-mizu, som enligt traditionen öppnades av Kūkais stav; den ger omkring en shō vatten året runt och torkar aldrig ut, inte ens vid torka.