Kōtaijingū, Shintotempel i Ise, Japan

Kōtaijingū, naikū i Ise Jingū i Ise, stadsdelen Uji-Tatecho, omges av fyra staket: ett yttre plankstaket, de yttre och inre juvelstaketen samt mizugaki. Huvudhelgedomen står på en höjd som nås via stentrappor, i shinmei-zukuri-stil, med halmtak försett med korslagda rundstockar och gaffelformade, guldförsedda nockprydnader; fotografering är bara tillåten nedanför trappan.

Helgedomen grundades för över 2000 år sedan när en kejsare flyttade solgudinnans heliga spegel från kejserliga palatset till Ise. Denna flytt gjorde platsen till ett av Japans viktigaste religiösa centra.

Helgedomens pappersamulett, Jingū taima, är den som delas ut till helgedomar i hela landet. Vanligen vördas först det yttre helgedomen Toyouke-daijingū och sedan detta, en ordning som kallas gekū-sensai; bara gudomens överföring vid den återkommande återuppbyggnaden vänder den. Troende böjer sig två gånger och klappar två gånger, och de heliga hönsen på området sägs ha galit när Amaterasu lämnade sin grotta.

Besökare kommer in via Uji-bron och kan rena sig vid Isuzugawa-floden innan de ser huvudhelgedomen från särskilda observationsplatser. Det inre heliga området är stängt för allmänheten, så respektera de gränser som är markerade för besökare.

Hela anläggningen genomgår fullständig återuppbyggnad vart 20:e år, en process som bevarar traditionella byggtekniker och förnyar andlig renhet. Denna praxis innebär att träet och strukturen aldrig åldras, vilket håller helgedomen i ett tidlöst tillstånd.