Makiochi-hachimangū, Shintohelgedom i Minō, Japan

Makiochi-hachimangū är en shintohelgedom i stadsdelen Makiochi i Minō (Osaka prefektur), även kallad Wakamiya Hachimangū och registrerad som Hachiman Daijingū. Här dyrkas Ōjin Tennō (Hachiman). Inom området finns en Takeuchi no Sukune-helgedom, en Inari-helgedom, en Kuebiko-no-Mikoto-helgedom med en gud från Kuebiko-jinja i Yamato Ōmiwa-jinja samt en plats för att dyrka Jimmu Tennō på avstånd.

Helgedomen grundades den 22 oktober 1662, då en avdelad ande från Iwashimizu Hachimangū inbjöds hit. Byggnaden förnyades i augusti 1700, området utvidgades i november 1859 och bönsalen byggdes om 1927 och igen 1994. År 1872 klassades den som byhelgedom och i oktober 1912 utsågs den att ta emot offer av helig mat och tyg.

Denna helgedom är en del av lokalbefolkningens dagliga rutin, där invånarna kommer för att be och visa tacksamhet. Man kan se äldre framföra sina önskningar eller familjer ta emot amuletter för barn under högtider.

Makiochi-hachimangū ligger ungefär sex minuters promenad österut från station Makiochi på Hankyū Minoo-linjen. Området rymmer huvudhallen samt mindre helgedomar för Takenouchi no Sukune, Inari och Kuebiko och en plats för avlägsen tillbedjan av kejsar Jimmu. Helgedomen ligger i stadsdelen Makiochi i Minō, Osaka prefektur.

Besökare lämnar ofta små träplaketter med handskrivna önskningar knutna till helgedomen, tillsammans med myntoffer som symboler för personliga förhoppningar. Denna tradition förenar dåtidens och nutidens pilgrimer genom deras tysta böner och skapar ett konkret spår av enskilda avsikter.