Senpukuji Cave, Arkeologisk grotta i Sasebo, Japan

Senpukuji-grottan är en arkeologisk plats i Sasebo med fyra små klippskydd som vetter mot söder på en sluttning, belägna cirka 89 meter över Ainoura floddal. Grottsystemet uppvisar tydliga lager i jorden, där varje lager innehåller föremål från olika förhistoriska perioder.

En högstadieelev hittade grottan 1969, och från året därpå grävde team från Chiba universitet under ledning av Masao Aso i tio år. De identifierade tolv jordlager, från sena paleolitiska stenyxor till takpannor från Heisei-eran, och platsen utsågs till nationellt historiskt minnesmärke den 7 mars 1986.

Namnet Senpukuji kommer från det närbelägna templet, inte från en betydelse "dold tempel". Bönmönstrad keramik har fått sitt namn av små ovala lerklumpar som fästs med jämna mellanrum på mynningen; det är tunna, djupa skålar med lätt inåtböjd kant och nästan platt botten. Fynden förvaras på Shimase Art Center vid Sasebos stadsmuseum, där de utställda föremålen är rekonstruktioner.

De fyra grottorna öppnar sig mot söder i en sandstensklippa cirka 89 m över havet på Ainouraflodens vänstra strand, med en källa i dalen nedanför. Det tar ungefär 10 minuter att gå från Senpukuji station på Matsuurajärnvägens Nishi-Kyushu-linje. Fynden förvaras på Shimase Art Center vid Sasebos stadsmuseum, där föremålen som visas är rekonstruktioner.

Keramiken med bönmönster från det tionde lagret gjordes genom att bränna lera vid cirka 500 °C och fästa små ovala lerklumpar med jämna mellanrum på kanten. Somliga ser den som en form av keramik med upphöjda linjer, men i Senpukuji låg den under det lager där sådan keramik påträffas i Fukui-grottan i Yoshii, Sasebo.