Mudō-ji Temple, Buddhistiskt tempel i Sakamotohonmachi, Japan

Mudō-ji, formellt Mudō-ji Myōō-dō, är ett Tendai-tempel i Mudō-ji-dalen i Enryaku-jis östra pagodområde på berget Hiei. Dess huvudhall, Myōō-dō, är en träbyggnad med ett stort mörkgrått tegeltak och ornamentala nockfigurer. Under de djupa takfötterna har den åldrade bruna träfasaden en bred mittsektion flankerad av skjutdörrar med vita rektangulära paneler, burna av tjocka fyrkantiga pelare. Till vänster står en stenlykta med inristade tecken, och i förgrunden finns ett lågt trästaket och stentrappor.

Grundat 865 av Sōō, munken som anses ha instiftat den tusendagars vandringspraktiken, blev Mudō-ji 882 ett Tendai-filiattempel genom kejserlig order. Under abboten Kankei fick det inflytande jämförbart med Enryaku-jis öst- och västpagodområden. Det brann vid Oda Nobunagas attack mot berget Hiei 1571 och återigen 1843, och byggdes upp efter vardera.

Mudō-ji är basen för den tusendagars kaihōgyō-praktiken, och dess fasta munkar, kallade rinban, måste ha fullbordat vandringspilgrimsfärden eller befinna sig mitt i den. Huvudbilden av Fudō Myōō sägs ha snidats av grundaren Sōō själv efter att han fått en syn av gudomen vid Katsuragawa Myōō-ins tre vattenfall, templets okunoin.

Närmaste station är linbanestationen Enryaku-ji på Hieizan Railway; därifrån ligger templet cirka tio minuters promenad söderut. Adressen är 4220 Sakamotohonmachi, Otsu, Shiga prefektur. Tillträdet sker till fots, så räkna med den promenaden.

Mudō-ji är basen för den tusendagars kaihōgyō-praktiken, och dess huvudhelgon är en Fudō Myōō-statue som enligt traditionen snidats av Sōō själv efter att han fått en uppenbarelse av gudomen vid San-no-taki-fallen i Katsuragawa Myōō-in. Templet kallas också "Minami-dake" och är den 26:e anhalten på Kinki-pilgrimsleden till de 36 Fudō.