Eisan-ji Temple, Buddhistiskt tempel i Gojō, Japan

Eisanji är ett Shingon-tempel i Gojō vars främsta bevarade byggnad från Naraperioden är den åttkantiga Hakkaku-dō, uppförd mellan 760 och 764 till minne av Fujiwara no Muchimaro. Hallen har fyra dörrar och fyra gallerfönster, och dess inre pelare och bjälkar bär bleknade målningar av musikanter, flygande figurer och fåglar. Hondō, återuppförd 1553, rymmer en sittande Yakushi och framför den står en stenlykta daterad 1284.

Enligt traditionen grundade Fujiwara no Muchimaro templet 719 under namnet Sakiyama-dera; det antog senare namnet Eisan-ji och blev familjetempel för den södra Fujiwara-grenen. Muchimaros son Nakamaro lät uppföra den åttkantiga hallen mellan 760 och 764 till minne av sin far, vars kvarlevor 760 flyttades till kullen norr om templet. Under Nanboku-chō-perioden vistades tre kejsare från södra hovet här, och platsen är utsedd till nationellt historiskt minnesmärke.

Tempelklockan göts 917 och räknas tillsammans med klockorna i Jingō-ji i Kyoto och Byōdō-in i Uji till „Heianperiodens tre förträffliga klockor“. På dess fyra sidor finns en gjuten inskrift författad av Sugawara no Michizane, tillskriven Ono no Michifunes kalligrafi. Den skänktes av Fujiwara no Dōmyō, Muchimaros femte generationens ättling, och hans farbror Tachibana no Sumikiyo, och hängde först i Dōshō-ji i Kyoto.

Templet ligger i Ojima-chō i Gojō, ovanför Yoshinofloden. Bussar från JR Gojō station eller Gojō buscenter går till hållplatsen Eisanji-mae, men avgångarna är få och går bara på vardagar; alternativt kan man stiga av vid Eisanji-guchi och gå cirka tio minuter söderut från korsningen Imai-chō. Huvudhallen visar sin Yakushi-buddha endast tio dagar på våren och tio på hösten.

Den åttkantiga pagoden har erkänts som en nationalskatt i Japan och är känd för sin symmetriska form som växlar mellan dörrar och fönster. Denna balanserade design är en ovanlig egenskap i japansk tempelarkitektur.