Temple of Maharraqa, Arkeologisk plats i Nedre Nubien, Egypten.

Maharraqa-templet är en arkeologisk struktur i Nedre Nubien, Egypten, med en gård som mäter cirka 13,56 meter i bredd och 15,69 meter i längd, omgiven av kolonner på tre sidor. En spiraltrappa inuti leder uppåt och utgör byggnadens kärna.

Templet fullbordades aldrig och fick inga inskrifter, så det kan inte säkert tillskrivas någon kejsare; eftersom tempelbyggandet i Nubien minskade efter Augustus kan det dateras till hans regering. Efter kushiternas räd 23 f.Kr. besegrade den romerske prefekten Petronius den meroitiska armén och en permanent gräns drogs vid Maharraqa, södra gränsen för det romerska Egypten. På 500-talet, efter Nobatiens kristnande, blev templet en kyrka.

Templet var helgat åt Isis och Serapis och blev en kyrka efter Nobatiens kristnande på 600-talet. I mitten av 1800-talet såg resenären Edward William Lane fortfarande målningar av kristna helgon på norra väggen, där människans fall framställdes i en rad som ett tåg av människor och änglar, tillsammans med många kristna inskrifter.

Templet flyttades 1961 från sin ursprungliga plats cirka 4 kilometer bort för att skydda det från översvämning orsakad av Assuandammen. Besökare bör veta att strukturen restaurerades på sin nya plats vid New Wadi Sebua och är tillgänglig för visning.

Strukturen har en ovanlig spiraltrappa som leder till taket, vilket gör den till det enda kända egyptiska templet med denna arkitektoniska egenskap. Denna trappa gav sannolikt tillgång till områden som andra tempel i regionen saknade.