Borsberg, Bergstopp i Schönfeld-Weißig, Dresden, Tyskland

Borsberg reser sig 361 meter och är den näst högsta punkten i Dresden, vilket markerar den södra änden av Loschwitz-Pillnitzer-sluttningen. En sandstenskolonn från 1865 kröner toppen, och täta skogar omger toppen.

Omkring 1780 lät kurfurste Fredrik August III anlägga en gångstig genom Friedrichsgrund och förbi Meixmühle upp till Borsberg. År 1775 lät greve Marcolini bygga en konstgjord klippgrotta på toppen åt kurfursten, kallad Eremitage, senare inredd med empiremöbler och öppen spis. I oktober 1865 restes trianguleringskolonnen Porsberg väster om grottan: en sandstenspelare på 5,9 m över en 2,8 m hög grund, station nr 7 i den kungliga sachsiska mätningen under Christian August Nagel. Träutsiktstornet på Eremitage revs 2011.

Grottan på toppen, kallad Eremitage, anlades 1775 av greve Marcolini för kurfurste Fredrik August III. Den rymde ett åttkantigt rum, först med rustika trämöbler, senare med empiremöbler, öppen spis och spegel. Ett träutsiktstorn som tillkom i mitten av 1800-talet underhölls av sachsiska hovbyggnadsämbetet till 1897 och revs 2011.

Toppen nås via stigar från Graupa vid bergets fot och från byn Borsberg, som sträcker sig upp till toppområdet. Markerade leder förbinder också toppen med slottet Pillnitz och Meixmühle i Friedrichsgrund. Sydsluttningarna mot Elbedalen är skyddade sedan 1961.

Pelaren på toppen är station nr 7 i det kungliga sachsiska trianguleringsnätet, rest i oktober 1865 under Christian August Nagel och knuten till den centraleuropeiska gradmätningen. Inskriften lyder "Station Porsberg der Mitteleuropäischen Gradmessung 1865"; 2003 restaurerades den till Nagels 100-årsminne och försågs med en minnesplatta.