Bedaium, arkeologisk plats i Seebruck, Tyskland

Bedaium är det antika namnet på Seebruck, där den romerska vägen från Iuvavum till Augusta Vindelicum korsade Alz vid dess utlopp ur Chiemsee. Bosättningen uppstod omkring år 1 på vänstra stranden med träbyggnader, och omkring år 100 uppstod ett andra centrum på högra stranden. Under sin blomstringstid på 200–300-talet sträckte den sig som en gatumiljö över en kilometer; omkring år 300 tillkom en liten borg med 26 meters sidor.

Bedaium uppstod vid den öst-västliga vägen mellan Iuvavum (Salzburg) och Augusta Vindelicum (Augsburg), där Alz lämnar Chiemsee. Dendrokronologisk datering av en träkonstruktion som grävdes ut 1986/87 tyder på en bosättning omkring år 1; en andra kärna på motsatta stranden uppstod omkring 100 e.Kr. Från omkring 230 drabbades trakten av germanska angrepp, och omkring 300 byggdes ett litet fort med 26 meters sidor. Platsen tycks övergiven efter 400.

Platsen dokumenterar integrationen av keltiska och romerska religiösa seder genom templet tillägnat Bedaius, en lokal gudom som romarna adopterade.

Det utgrävda området ligger i Seebruck vid Alz utlopp ur Chiemsee, på båda flodstränderna. Vicus sträckte sig över en kilometer längs vägen, med kärnan på vänstra stranden cirka 100 gånger 400 meter och den på högra stranden cirka 100 gånger 100 meter. Det lilla kastellet som uppfördes omkring 300 e.Kr. bildade en kvadrat med 26 meters sida; nekropolen med 250 urngravar ligger omkring 400 meter öster om bosättningen.

Det lilla fortet som byggdes omkring 300 e.Kr. mätte bara 26 meter per sida, men blev bosättningens sista tillflyktsort. Omkring 350 e.Kr. drog sig den civila befolkningen tillbaka innanför dess murar, och platsen övergavs efter 400. Inga bevis för kontinuitet in i medeltiden har hittats.