Old parish church of St. Martin, Gotisk kyrka i Garmisch-Partenkirchen, Tyskland

Alte Pfarrkirche St. Martin är en romansk-gotisk kyrka i utkanten av Garmisch. Det höga tornet bär en smal spira klädd i träspån med vit kant, en rödramad urtavla och två smala bågfönster; röda mönster pryder de nedre vita murarna. Långhuset har ett brant spåntak, och intill står en mindre vit byggnad med trappgavel. Inuti delar ett sengotiskt nätvalv som vilar på en mittkolonn rummet i två skepp.

Garmisch nämns första gången 802, och kyrkan, vigd åt sankt Martin, var troligen från början en träbyggnad från merovingisk tid. En romansk stenkyrka ersattes omkring 1288 av en tidiggotisk kyrka i natursten, samma år belagd som församlingskyrka; rester finns i långhusets norra mur och i tornet. En västläktare tillkom 1446, ett presbyterium i öster 1462 och 1520/22 sydmuren och de sengotiska valven. Sedan Joseph Schmuzer 1730–1734 byggt den barocka nya församlingskyrkan låg den gamla kyrkan i byns utkant och användes som höskulle.

Kyrkan är vigd åt sankt Martin, den viktigaste helgonen i det frankiska riket, och församlingen omfattade en gång hela övre Loisach- och Isardalen. Väggmålningarna fungerade som en "Armenbibel" som förklarade Bibeln för en befolkning som inte kunde läsa. Högaltaret från 1669 är utfört av snickaren Thomas Ziegler och skulptören Johannes Schenk; altartavlan av Innsbruckmålaren Johannes Hartwig är förlorad.

Kyrkan ligger en bit utanför centrum vid Garmischs utkant; på sydostsidan är den nygotiska flickskolan från 1852/54 tillbyggd. Ingången är i väster och leder under ett välvt tvåspannigt västläktare in i långhuset. Den gamla sydvästportalen skyms av en nyare Lourdesgrotta, så leta efter västporten.

Kyrkan räddades från rivning endast genom att den användes som höskulle efter att den nya församlingskyrkan öppnats 1734. År 1877 upptäcktes muralmålningar i koret, och den stora figuren av Sankt Martin på östväggen hittades först 1958; freskerna rengjordes och restaurerades mellan 1990 och 2000.